Vart tog pengarna vägen? - En resa under 8 år (DEL 2)

Med början för två veckor sedan presenteras en sammanställning i två delar om travsportens avgörande händelser från 2010 – 2018. Den första delen var en historiebeskrivning, som också visade på administrationens ökade kostnader under samma tid, i förhållande till hästägarnas försämrade intäkter med siffror hämtade i huvudsak från det statistikmaterial som ST tillhandahåller på sin hemsida. Den andra delen handlar om hästarnas intjäningsförmåga i förhållande till deras kostnader, om hästbrist och att hästarna koncentreras till ett fåtal ägare, samt vilka åtgärder som krävs.
Mer administration eller ökade prismedel – ett vägval
Kostnaderna för travsportens överbyggnad har ökat med 45 procent under 8 år medan prismedel har ökat med hälften, 20,8 procent. ATGs utdelning äts till allt större del upp av administrationens kostnader. En allt mindre del tillfaller hästägarna genom prismedelshöjningar. Genom premiechansen, vilken tillkom 2012, har många hästägare avstått premielopp med 16 -18 miljoner kr i bidrag,vilket tillsammans med insatser och startavgifter blir totalt 58 miljoner kr.

Totalt höjdes prispengarna från 737 miljoner till 900 miljoner kronor, dvs en ökning på 163 miljoner. Nettohöjningen var 145 miljoner med hästägarnas egna medel frånräknade. Hästsportens Hus och sportens överbyggnad kostade 833 miljoner, vilket är en ökning med 235 miljoner under 8 år. Uppfödarbidragen har under perioden höjt från 134 till 150 miljoner kr.

Hästägandets ekonomi i förhållande till antalet aktiva
Träningsvolymen för varmblod, alla åldrar, minskade med 22,5 procent - och med 20,6 procent för de treåriga hästarna under perioden 2010 – 2018.
Som framgår av tabellen nedan har inte hästarnas möjligheter att försörja sig ökat i någon nämnvärd omfattning, eftersom träningskostnader, startkostnader och veterinärkostnaderna har ökat Kostnadsbilden varierar över landet varför tabellen visar tre intjänandeintervaller.
Hänsyn ska också, i det individuella fallet, tas till att kostnaderna var lägre 2010 varvid en häst som tjänade 180.000 kr år 2010 sannolikt behövde tjäna 250.000 kr år 2018 för att klara sin egen försörjning. Med den jämförelsen har färre äldre hästar klarat av sin egen försörjning år 2018. Den ökade omfördelningen till 3-åringarna har gett genomslag i de lägsta intjänade-intervallen. De 3-åringar som når kostnadstäckning har främst gjort det tack vare premiechansen. Fler hästar tjänade pengar, men inte i tillräcklig omfattning för att ge en positiv inverkan på rekryteringen av nya hästägare.



3-åringarna
104 hästar (4,8 procent) av de 3-åriga hästarna nådde kostnadstäckning. Av dessa återfanns 43 vid Solvalla, 16 vid Jägersro, 12 vid Halmstad och 7 vid Åby, samt 4 vid Bergsåker .

21 av de 104 som nådde högsta intervallet gjorde det genom att starta i V75-lopp, vilket visar på insatsloppens och premiechansens avgörande betydelse för 3-åringarnas möjligheter att tjäna pengar. Ca 95 procent av de som startar i insatsloppens finalfällt är proffstränade.

Hästar alla åldrar inkl 3-åringar
V75s betydelse för sportens finansiering är given, men V75 skulle tappa sin storhet om inte hästarna samtidigt kan tävla i vardagstravet. Harry Haythrow är undantaget som bekräftar regeln. Av 588 hästar (inkl utländska hästar) som tjänade 250.000 kr och mer kunde 200 göra det genom att starta i V75-lopp.

Fler 3-åringar kommer till start, men inte mer frekvent
Hela 72,4 procent av de varmblodiga 3-åringarna i svensk träning startade under 2018.. Det är i högsta grad positivt. En sannolik bidragande orsak är att en större andel 3-åringar är i proffsträning hos en skicklig och kompetent tränarkår. Däremot ökar inte antalet starter per 3-åring. 3-åringen gör i snitt sju starter, vilket har varit oförändrat under hela perioden. Den äldre hästen gör i snitt ca åtta starter per år.

Solvallas och övriga travsveriges handelsbalans - 3 åriga hästar



Med tillägg av Solvallas 382 treåringar (totalt 322 startade och 276 på hemmabanan) blir antalet treåriga hästar som startat i Sverige 1.561 av totalt 2.156 i träning. Det är en imponerande 72,4 procent. Tränarna vid Solvalla. Bergsåker, Halmstad, Jägersro, Åby tränar 988 av Sveriges treåringar, vilket är hela 46 procent av totala antalet varmblodiga 3-åringar. Av dessa har 821 startat, vilket gör 83,1 procent i genomsnitt. Av de startande har 695 hästar (84,6 procent) någon gång startat på den egna banan. Det ska jämföras med rikssnittet som är 81 procent. Det betyder att 19 procent inte har startat alls på hemmabanan, vilket motsvarar i det närmaste var femte häst. Att delta med 3-åringarna i insatslopp innebär resor, men att över huvud taget inte starta på hemmabanan är respektlöst både mot hästägare och hemmabana.

Travsportens strukturella problem i siffror
Nedanstående tabeller redovisar andelen hemmaekipage i startfälten vid samtliga permanenta banors egna tävlingar avseende alla hästar . Den genomsnittliga andelen hemmastarter är 35,5 procent av samtliga starter i Sverige. Två av tre starter i vardagstravet är bortamatcher.




Hästbrist synonymt med hästägarbrist
Rekryteringen av yngre hästar koncentreras alltmer till stora tränare och till de största banorna. Koncentrationen av hästägandet ökar i sin tur, dvs antalet företrädare och företrädare med unika adresser minskar.  

Ett givet skäl är att hästägandet för gemene man inte har stimulerats i tillräcklig omfattning för att motivera till fler hästar i träning. Den sportsliga upplevelsen och sportens ekonomi har inte prioriterats. Hästbristens orsak är en brist på hästägare. Antalet hästägare med ”unika adresser” till hästägarföreträdarna minskar i hela Sverige. Vi talar om en 30-procentig nedgång under 8 år.

Tabellen visar hur stor procentandel företrädare med unika adresser som var ägare av hästar i proffsträning vid banorna, Solvalla, Jägersro, Halmstad, Åby, Bergsåker, Boden och Lindesberg.



25 procent av treåringarna ägs/delägs av företrädare med 12 unika adresser. Tio procent äger hälften av alla åldrar av varmblod i träning vid angivna banor. Vad händer med svensk travsport om dessa ägare beslutar sig för att lämna sporten? Hur stor är egentligen medvetenheten om hur tunn linan är som sporten dansar på?

Det omoderna tävlingsprogrammet
Sportens vikande rekrytering får travsportens tävlingsprogram att framstå som ett systematiskt feltänk. Att vi skickar hästar kors och tvärs kan inte längre försvaras inför den majoritet av hästägare som har startande hästar i vardagstravet. Om storbanornas tränare och hästägare är överens om att i vardagstravet ställa in alla resor till banor längre bort än 20 mil, vad händer då? Hästägarna har långt över 300 miljoner i transportkostnader per år. En stor besparing kan göras, och med avsevärt mindre dieselångor, om tävlingsprogrammet i vardagen utgår från där hästarna finns.

Sportens företrädare måste under 2019  ta ton för ett rekryteringsfrämjande tävlingsprogram med ett sportsligt perspektiv. Sportens valda representanter måste stå upp för sitt uppdrag. Senast vid tränarmötet i Halmstad motiverade ST's ordföranden den obekväma starttiden för V75-loppen med att spelbolagets möjligheter att tjäna pengar måste prioriteras. När det krävs kraftåtgärder och nytänk väljer ST's styrelse att stelbent fortsätta att trampa på i samma hjulspår, trots att alla fakta visar att det har lett sporten vilse. Marjaana Alaviuhkola tog ledningen som UET-ordförande när det gällde olämpliga drivningar. Som ordförande i ST har hon tyvärr släppt ledningen till både staten och spelbolaget för att från tredje invändigt fåfängt hoppas på lucka i sista sväng.

Våra valda företrädare har ett enda uppdrag, att bevara och trygga travsportens framtid, något som bevisligen har misslyckats. Travsportens breda förankring i Sverige har slarvats bort.

V86 utan Xpress
V86 är en utmärkt spelprodukt, men V86Xpress är direkt förödande för den sportsliga upplevelsen på plats. Saxens betydelse för V86-spelet är baserat på antaganden, inte på fakta. Att sportens rekrytering i allt väsentligt haltar är däremot fakta. Upplevelsen på plats är helt livsavgörande för alla sporter. Även travsporten måste ha rätt att hålla sin livsnerv under egen kontroll. ST kan ge styrning åt utvecklingen genom att ta bort saxen från tävlingsschemat.

Fasta, egna tävlingsdagar för storbanorna
Vad som skyndsamt måste åtgärdas är onsdagstävlingar - utan sax - till Solvalla. Solvalla ska ha en egen fast tävlingsdag året runt. Det är lika självklart som att övriga storbanor, Bergsåker, Jägersro och Åby, ska ha sina. Det finns inget att förhandla om. ATGs uppdrag är att arrangera spel på de tävlingar som sporten anordnar, precis som andra spelbolag. Inga spelbolag styr över fotbolls- och hockeymatchernas kalendrar och spelscheman. De anpassar sina spelformer efter matcherna, inte tvärtom.

Konkreta åtgärder
Tävlingsprogrammet måste med nödvändighet reduceras i omfattning för att kunna höja prispengarna. Sportens hygienfråga, huruvida det finns ett modernt miljötänk, måste också besvaras.

Den effekt som måste eftersträvas är bättre fyllda startfält och att fler hemmahästar startar. Det kan även ha en positiv påverkan för att antalet starter per häst ökar. Om den utplattade prismedelsmodellen tas bort minskar risken att små- och mellanbanor ser en buss komma lastad med storstadshästar, och som åker hem med alla prispengar.

  • Inför en företrädesregel i vardagstravet för treåringar så att hemmahästen ges företräde till start, därefter företräde för specifiserade närliggande banor. Starta där hästarna finns.
  • Tränarna ska i vardagstravet som första val anmäla till och stötta sin hemmabana, men en förutsättning är att tävlingsprogrammet erbjuder möjligheten.
  • Inför ett barfotaförbud för 3-åringar. Vi behöver inte nya världsrekord varje ny säsong och en sådan åtgärd kan minska skadefrekvens, men öka den genomsnittliga startfrekvensen.
  • Utveckla den regionala samsynen vid utformning av propositioner och tävlingstillfällen.
  • Öka efterfrågan på unghästar genom högre prissummor.
  • Öka prissummorna för alla hästar genom att anpassa antal tävlingstillfällen.

Från flaggskepp till optimistjolle
Det som kan stimulera till ökat intresse är en kombination av väsentligt förbättrade ekonomiska villkor, bättre hästägarupplevelse och en tydlig identifikation med hemmabanan. Travsportens tävlingsmodell måste i sin struktur anpassas efter dagens och morgondagens hästbestånd och möta alla miljömål. V75 är travsportens flaggskepp och en folkfest såväl på plats som hemma i TV-soffan. För att bevara den högklassiga upplevelsen behövs en besättning som förstår att kryssa en travsport i motvind. Flaggskeppet riskerar annars att nedgraderas till en optimistjolle.
Björn Damm
Visar sida 1 av 6
X
Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats. Genom att fortsätta använda webbplatsen godkänner du detta. Läs mer