Den omöjliga ekvationen

Det pågår ett arbete med att omorganisera svensk travsport. STs styrelse har, efter Denninger-rapporten, fastnat för ett förslag att travsporten ombildas till en ekonomisk förening á la LRF eller Konsum. Samtidigt dras Svensk Travsport med ett stort ekonomiskt underskott.
Utan kontroll över ATG är travsporten på obestånd
ATG kan inte längre per definition anses vara ett dotterbolag. Det betraktas istället som ett s k "intressebolag", då ägaren saknar majoritetsinflytande i styrelsen. Trots att ST äger över 90 procent av ATG avgör man inte vilken utdelning som ska tillfalla travsporten. Ett renodlat dotterbolag hade kunnat lämna ett skattefritt koncernbidrag. ATG har som konsekvens tvingats reservera över 200 miljoner kronor på sitt rörelseresultat för 2019.

Svensk travsport är idag organiserat så att förbundet ägs av ett trettiotal travsällskap. Sällskapens inflytande minskas till ca 70 procent genom att BAS-förbunden har egna mandat och varje ledamot i STs styrelse har en förstärkt rösträtt med 10 röster vardera.

Om ST skulle tvingas till likvidation blir i så fall styrelseledamöterna personligen betalningsansvariga? Nej. Inte om ansvarsfrihet har beviljats. Det personliga ansvaret för ledamöterna i STs styrelse upphör när ansvarsfrihet, efter varje verksamhetsår, har beviljats av ST's fullmäktige. Det är ägarna, de som har valt styrelsen, som i det läget bär det ekonomiska ansvaret.

Travsportens dåliga ekonomi kommer att få en negativ påverkan på de aktiva utövarna, där hästägarna ingår. När en styrelse har suttit fastlimmade på sina stolar, trots att de senaste två årens verksamhet har inneburit en förlust på 700 miljoner kronor, och föreslås få fortsatt förtroende ännu ett år, får vi ett talande exempel på varför förtroendet för centralförbundet är begränsat. En sådan passivitet från ägarna kan misstänkas vara en tung orsak till varför travsporten sedan 20 år har haft lyftkraft som en gråsten när det gäller rekrytering till vår sport.

Centralförbundets magstarka förslag till lösning är att styrelsen ges fem år för att återställa de 315 miljoner kronor som utgör negativt kapital. Ännu mer svårsmält för en utomstående betraktare är att sittande styrelse även förväntas verkställa uppdraget. Hur tänker valberedningen? Hur tänker revisorerna? Hur tänker styrelseledamöterna själva? När anser travsportens ägare att underskottet har nått sådana oacceptabla nivåer att det blir omöjligt att än en gång bevilja ansvarsfrihet för styrelsen?

Verklighetstest av den nya organisationsmodellen
Storbanornas kapital utgör räddningsplanka för ST. Vad händer i praktiken om travsporten bestämmer sig för konsultbolaget Macleans rekommendation, dvs att travsporten ombildas till en ekonomisk förening av liknande modell som LRF eller Konsum. Utan att beakta att förslaget är i strid med gällande stadgar och genom att runda sällskapens styrelser, har ST's finanschef informerat sällskapens operativa ledningar om att ST har anlitat ett externt värderingsföretag, Forum Ekonomi. Genom en desktop-skrivbordsvärdering ska denna utomstående konsult värdera de olika sällskapens tillgångar. Med avsikt att få ett tydligt grepp om utfallet, har jag gjort en egen – schematisk - värdebedömning för att se vilka effekter som uppstår av modellen. Min vana trogen väljer jag att använda tabeller för att förklara.

Tabellerna visar den obalans som uppstår med så vitt skilda förutsättningar som råder mellan travsällskapen. Vidare visar tabellerna hur det sportsliga inflytandet ser ut i förhållande till travsällskapens andel av antal aktiva hästar och antal tävlingsdagar jämfört med nuvarande och kommande inflytande. Observera att kapitalet ges tio procents betydelse medan sportens värde viktas nio gånger högre!



Slutsatser
Modellen förstärker inflytandet för små- och mellanbanor, som samtidigt får access till alla banors balansräkningar. Den ger även storbanorna ett ökat röstinflytande, men utan att sättas i samma relation som till det insatta kapitalet och det utökade betalningsansvaret.

Det borde falla på sin egen orimlighet att 100 års besparingar och uppbyggda varumärken ska överlåtas och/eller förfogas av andra. T ex föreslås Solvalla få ca 15 procents inflytande i utbyte mot att andra banor genom demokratiska beslut har rätt att pantsätta Stockholms Travsällskaps tillgångar. Jägersro och Åby i sin tur, med sina nuvarande och kommande moderna arenor, kan överlåta till bankdirektörerna att hålla invigningstal.

I teorin kan en ekonomisk förening mycket väl bildas även om respektive sällskaps egen förmögenhetsmassa exkluderas. I praktiken innebär det att om någon bana inte klarar sitt uppdrag av t ex rekrytering av hästar i träning, har de andra banorna ett ansvar som de saknar möjlighet att påverka på annat sätt än att genom att intensifiera sina hästars resande.

Viktigt att poängtera är att ekvationen inte kan gå ihop. Sällskapens olika förutsättningar utgör en katalysator för nödvändigheten av förändring, samtidigt som samägande blir en omöjlighet om ägarnas tillgångar ska kunna förfogas av annan part.

Andra alternativ
Det finns alternativa lösningar till en ekonomisk förening. T ex kan den av Åsa Waern, Mantorp, föreslagna modellen med bolagisering av sällskapens egna verksamhet med fördel kompletteras med regionsamarbeten genom affärsavtal. Det finns inga nackdelar, inte ens skattemässiga, snarare tvärtom.

Åby Hästägarförening har ett annat förslag där sällskapen bildar eget bolag och där ST blir en renodlad serviceorganisation utan kommersiell verksamhet. Det insatta kapitalet ges sin rättmätiga betydelse, samtidigt som ägardirektivet blir tydligt.

Var finns hästarna?
Storbanorna - Solvalla, Jägersro och Åby - har ca en fjärdedel av alla hästar i träning och 29 procent av landets varmblod. Deras andel av dagens yngre hästar i träning är ca 35 procent. Om man tar hänsyn till storbanornas närliggande banor såsom Axevalla, Halmstad, Eskilstuna, Gävle och Mantorp finns i dessa regionala kluster 58 procent av landets varmblodiga hästar, samt 62 procent av landets yngre varmblodiga hästar. Tillsammans förfogar de över 44 procent av det totala antalet tävlingsdagar i Sverige.

Befolkningsunderlaget avgör var hästarna finns, redan idag och i framtiden. Det gäller även för spelare och publik. Det är även i tätorter vi hittar framtidens hästägare och uppfödare, dvs de som genom annan företagsamhet finansierar sitt hästägande även till gagn för landsortens hästföretagare.

Regional samverkan - framtidens möjlighet
En förändring av travsportens affärsorganisation, bort från centralstyrning, är helt nödvändig. ST menar att det behövs nya intäkter. Vad som framförallt behövs, som i all näring, är koll på intäkter och kostnader, samt att affärsverksamhetens olika delar lever på egna meriter.

Den spelomreglering, som är på väg mot fullständig avreglering, kommer att skapa en liknande problematik. Vilka sällskap borde har rätt till de största intäkterna från spelet?

Ett tydligare uppdrag, och andra tävlingsmodeller för landets olika sällskap, måste växa fram. I takt med tilltagande hästbrist måste de sällskap stärkas, som fortfarande kan försvara sitt uppdrag. Ett miljöcertifierat tävlingsprogram, i motsats till dagens monopolinspirerade tävlingsprogram, blir en direkt nödvändighet för att återuppbygga travsporten.

Lokal förankring - där allt börjar
På 80-talet fanns det obligatoriska hästägarmandat i sällskapens styrelser, men som försvann bl a för att hästägarna ansågs ha för starkt inflytande. Hur är det ens möjligt i en sport som har tillkommit av och för just hästägare? Sällskapens valberedningar behöver fundera på hur ett nutida inflytande från sportens utövare, i vilket ingår uppfödare och hästägare, kan förstärkas vid sina respektive banor. Det är lokalt som BAS-föreningarna har mest att tillföra.

För att återskapa det breda intresset måste nya amatörer rekryteras till sporten. Istället för att ST övertar dispositionsrätten av travbanornas tillgångar skulle sportens LRF-politiker kunna kanalisera sitt samhällspolitiska lobbyarbete både mot förbättrade skattevillkor för hobbyhästägandet och för att skapa bättre möjligheter till lönsamhet för travsportens aktiva som bedriver näring.

Ingen sport är större än dess utövare
Ingen kedja är starkare än den svagaste länken. Vad som saknas är tuffa, men nödvändiga beslut där travsporten, precis som andra åldrande organisationer, anpassas till nya och moderna tider. Att smyga bakom lyckta dörrar med sportens allra största ödesfråga kan aldrig vara en vinnande strategi om vi vill samla våra levande och starka krafter. Vad travsporten behöver akut är att de tre storbanornas styrelser rycker åt sig ett bland medlemmarna väl förankrat initiativ och lämnar ett öppet besked hur man vill se framtiden. Om inte annat så för att försöka återskapa ett borttappat förtroende för ST, både bland egna sällskapsmedlemmar och i omvärlden. .

Travsverige är i stort behov av ett ledarskap med en tydlig orientering mot sportens utövare, dvs mot oss som ST har valt att kalla sina “kunder”.
Björn Damm
Visar sida 2 av 13
X
Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats. Genom att fortsätta använda webbplatsen godkänner du detta. Läs mer