"Nu ska hela rasket rivas"

I senaste numret av Sulkysport (33/2019) har Lars G Dahlgren kikat på den s k ”Pegasusstatistiken” som ST presenterar på sin hemsida varje månad. Han konstaterar att det är dyster läsning. Det finns inga motsvarande jämförelsetal från förra året, men det går ändå att räkna ut att det går åt fel håll vid jämförelse med sportens vanliga nyckeltal.
Dahlgren konstaterar som avslutning följande: ”Mot bakgrund av det är det obegripligt att Svensk Travsports styrelses inställning är att helst ingenting ska förändras gällande hur, när och var det tävlas med travhästar i Sverige. Senast exemplifierat av att ST:s ordförande Marjaana Alaviuhkola uttalat att ändring av en sådan enkel teknikalitet som vilken tid på lördageftermiddagarna V75-loppen körs kan få negativa konsekvenser.

Jag skulle vilja vända på hela kuttingen: ST:s styrelse står inför faktumet att det kommer att ha negativa konsekvenser att INTE börja ändra på saker och ting.”

NÄT har vid upprepade tillfällen i bloggar och andra sammanhang påpekat samma sak. Travsporten står inför en genomgripande strukturförändring, ett system- eller paradigmskifte, om man vill kalla det så. Det finns inga andra än ST's styrelse och deras högsta beslutande församling, stämman, som äger beslutsmandatet för att genomföra det som krävs för att styra upp sporten tillbaks på banan igen. Det är visserligen samma gäng som har styrt sporten av banan, så ett berättigat tvivel råder om förutsättningar finns för att de ska klara av uppgiften. Det är travsällskapen som tillsätter, respektive avsätter, och som har rätt att ställa krav på sina valda representanter. Om man ser travsällskapen och ST som en bolagskoncern inser vem som helst att nuvarande styrelses öde hade varit beseglat för länge sedan om normala företagsekonomiska villkor hade fått gälla. Nu gör det inte det i svensk travsport.

NÄT, och tidigare Solvalla Hästägarförening, har högt och tydligt kritiserat mandatsammansättningen för stämman. Så som den är konstruerad är omstridda och kontroversiella frågor svåra, praktiskt tagit omöjliga, att driva igenom. Trögheten i systemet är totalt och slutresultatet blir vanligen status quo, dvs inget får förändras. Med den utgångspunkten för styrelsen ska vi vara rättvisa. Det är faktiskt inte alls så obegripligt som Dahlgren skriver. Styrelsen verkställer det uppdrag den har från stämman, dvs att inget får förändras.

Vi vet att framgångsrika företag är de som inte är rädda för förändring. De mest framgångsrika företagen är inte heller de som följer utvecklingen. De mest framgångsrika företagen är de som själva styr utvecklingen. De som ligger i absolut framkant och hela tiden förbättrar och förnyar sina produkter för andra att ta efter, samtidigt som de mest framgångsrika företagen redan är på väg i en ny riktning. Den som äger den insikten har inte alls svårt att förstå att det bara kan gå åt pipsvängen med vår en gång så framgångsrika och folkligt väl förankrade travsport.

Åtgärdslista
Med följande praktiska åtgärdslista i tio punkter ska ST's nästa stämma inte sakna uppslag om vad som måste göras.

1) Bestäm objektivt, utan förutfattade meningar och dolda agendor, hur många hästar i träning vid en bana som krävs för att motivera en permanent tävlingsanläggning med olika parametrar som tävlingar en dag per vecka året runt, varannan vecka, en gång i månaden, säsong. Anlägg inga nya banor innan analysen är gjord.

2) Gå igenom ST's statistik och se hur många hästar i träning som finns vid varje nu existerande permanenta bana. Hur många och vilka banor når upp till bestämd standard enligt ovan?

3) Dra in centralt fördelade pengar för de banor som saknar förutsättningar att ordna tävlingar med egna hästar. Inse att deras existensberättigande bygger på självfinansiering genom lokala insatser.

4) Förändra det centrala tävlingsprogrammet enligt samma princip, dvs utifrån antal hästar i träning, Anordna tävlingarna där hästarna finns för att minimera både deras resande och antalet tävlingstillfällen för att få fyllda startfält.

5) Upprusta de anläggningar som ska arrangera tävlingar året runt med centrala medel när det gäller publikområde, stallar och inte minst banunderlag. Riv samtidigt alla öde läktare som sällan används till förmån för tillfälliga och flexibla publiklösningar vid behov.

6) Ge upp alla ledsamma projekt att försöka locka publik till vardagstravet och gå istället all-in när det gäller de sportsliga höjdpunkterna. Satsa för vardagstravets del på proffsiga, underhållande och intressanta nätsändningar lokalt från banorna. Befria sporten från den kostsamma TV-belastningen genom den omvända ordningen att sporten får betalt av kanalerna för sändningarna.

7) Anlägg nya träningscamper med centrala medel, och debitera marknadshyror för finansiering, för att underlätta för amatörer som bor i större städer att bedriva sin hobby.

8) Ta tillbaka makten över sporten och tävlingsprogrammet. Sporten äger och bestämmer över sitt eget tävlingsprogram, vilka dagar och vid vilka tider på dygnet som det tävlas. De spelbolag som vill arrangera spel på travtävlingar är välkomna att göra det hur mycket de vill – om de kan anpassa sig efter tävlingsschemat och har löst licens.

9) I syfte att tillföra nya och mer pengar, uppdra till sportens eget spelbolag ATG att öppna sina pooler på kommersiella villkor när det gäller V75- och V86-spelet. Tillåt varje travsällskap att sluta egna kommersiella reklam-, sponsor- och ombudsavtal med spelbolag i samma syfte.

10) Var och en i de beslutande församlingarna bär ett stort och tungt ansvar för att föra arvet vidare från dem som byggde upp sporten. Bli inte ihågkommen som en av dem som bidrog till att skicka hela bygget till soptippen.

Höj blicken och prispengarna, räta på ryggen och var stolt över världens roligaste sport och våra vackra och snabba travhästar! Alla travsällskap måste inse att det krävs samarbete för det övergripande målet att behålla en levande svensk travsport av hög kvalitet. Om inte kan ST's styrelse inget göra än att fortsätta passa och göra ingenting med motivet att ”hålla ihop familjen”. ANSVARET ÄR SÄLLSKAPENS. Företag, precis som hus, förfaller om de inte underhålls. Ibland måste det som inte kan repareras och återvinnas rivas helt för att göra plats för något nytt. Den gamla kåken 34:an i slagdängan från 60-talet får illustrera avslutningen på den här bloggen.

(Klicka på texten nedan för ljud)
Ja nu är det slut på gamla tider
Ja nu är det färdigt inom kort
Nu ska hela rasket rivas
Nu ska hela rasket bort
Så jag tar farväl och stora tårar rullar på min kind
Nu är det slut på gamla tider
Nu går 34:an i himlen in

ewa silfverberg liljeros
X
Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats. Genom att fortsätta använda webbplatsen godkänner du detta. Läs mer