Torsdag, 31 Mars 2022

Nytänk i seniorklubben

Många lokala föreningar sliter med sina verksamheter. Medlemsantalet viker, vilket har pågått länge och är en följd av allt färre utövare och aktiva. Behövs det en reformering av travsportens föreningsverksamhet?
I många lokala hästägarföreningar, anslutna till Travhästägarna, finns inte längre krav på att medlemmarna ska vara hästägare. Med vilken trovärdighet kan en hästägarförening eller förbund agera och rekrytera när själva fundamentet för deras medlemskap saknas? Medlemsförmåner som är villkorade och knutna till hästägandet delas ut ändå. (Hmm?)

Nya grepp
De lokala föreningarna behöver bättre argument än utdaterade medlemsförmåner för att samla sina aktiva. Axevalla har löst behovet av samverkan och det sviktande medlemsantalet genom att samla alla lokala basföreningar under en och samma hatt. Där finns alla utövare som är knutna till banan, amatörer, uppfödare, hästägare, proffstränare. Om det är rätt medicin för alla banor kan diskuteras, men så länge det fungerar för Axevalla är det rätt för dem. Det visar i vilket fall på att det är nödvändigt att börja tänka nytt, och att vi både kan och vill samverka, när den centrala travpolitiken söndrar.

Föreningsliv med stadgar, formella val och medlemsmöten är inte längre ett förstahandsalternativ för nya generationer. Även på central nivå ser vi hur svårt det kan vara för de gamla föreningsrävarna att följa stadgar och regler. Om vi inte bara vill ha tanter och farbröder på 65 plus, utan framtidsplaner, som styr över travsverige, är ett nytänk och en förenkling kring de lokala utövarnas inflytande en överlevnadsfråga.

Hög inavelskoefficient
På det centrala planet kan vi använda valberedningens förslag till ny styrelse för ST som ett avskräckande exempel. Valberedningens ordförande Fredrik Tenfält menade i Travronden att det inte är lätt att hitta styrelserepresentanter som har kompetens för uppdraget. Det är inte svårt att hålla med honom om han letar kandidater på ålderdomshemmen. Det blir svårare att hålla med om man tänker sig alternativet att jaktmarkerna utökas till att omfatta en större krets utanför det egna kompisgänget.

Även tillsättandet av valberedningen kan användas som exempel på hur det kan bli fel. En arbetsgrupp utsågs av fullmäktige för att föreslå kandidater till valberedningen och vilken bestod bl a av Mikael Melefors och Anders Jonsson. Det lönar sig att vara kompis, eftersom Tenfälts valberedning tackade för det förtroendet genom att sedan föreslå både Melefors och Jonsson att ingå i ST's styrelse. Det brukar kallas för vänskapskorruption överallt, men inte inom travsporten. Här kallar vi det för inavel.

Förändringens vindar
Det fanns en tid när hästägarföreningar inte accepterade professionella tränare som medlemmar, bl a för att man såg tränarna som en motpart till sina affärer. Numera är proffstränarna som kollektiv stora hästägare. Många hästägare deläger hästar tillsammans med tränarna och begränsningen är borta. Naturliga gränser mellan olika kategorier av aktiva har suddats ut. Många proffstränare har extrajobb vid sidan av tränarrörelsen och har lika få externa hästar på sina träningslistor som B-tränarna. Vem som egentligen är A eller B har blivit allt svårare att se. Oavsett vilken kategori vi tillhör behöver vi ekonomiska förutsättningar.

Ska sporten ha någon framtid måste alla lokala utövare samarbeta för att återskapa ett verkligt lokalt inflytande vid den egna hemmabanan, vilket också är de nuvarande föreningarnas uppdrag och ändamål. För oss föreningsaktiva 65-plussare är det en skyldighet att bidra till goda näringsförutsättningar för morgondagens travsportutövare.

Behövs hemmabanor?
Vi behöver samsyn om att vi vill ha kvar hemmabanor som begrepp. De senaste årens styrning har lett till en allt starkare centralisering där ST skamlöst försökte lägga beslag på travbanornas fasta värden för eget bruk. Tävlingsprogrammet har inte direkt underlättat antalet hemmastarter utan istället medfört ett ökat resandet. ATG gjorde om storbanornas egna tävlingar till en riksomfattande TV-produkt med saxade tävlingar.

Vill vi fortsätta att lokalt driva våra banor duger det inte att vi – unga som gamla - hukar oss ute i skogen bakom hästrumporna. Alla som är engagerade i sporten har ett ansvar för att i sina respektive upptagningsområden engagera sig i hur våra banor sköts. Alla har något att tillföra och alla kan bidra. Sök medlemskap i era travsällskap!

Kompetens innebär inte att alla tänker lika
När Tenfält klagar över att det finns för få kandidater med kompetens för att ingå i ST's styrelse dömer han ut alla som har intresse för travsporten. Den bistra sanningen är att det finns många kompetenta. Genom en utvecklad självbevarelsedrift vill många inte ta på sig ett uppdrag inom Svensk Travsport. Oförmågan att medge att även solen har fläckar, att alla kan göra fel, även styrelsen och ledningen för ST, har bidragit till den förtroendekrisen.

Travsällskapen och de centrala basförbunden behöver - för travsportens och sina medlemmars skull - utse helt nytt folk till centralförbundet,
Skrivet av Björn Damm kl. 15:51
Kommentarer
X
Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats. Genom att fortsätta använda webbplatsen godkänner du detta. Läs mer